LouiseBerg

Är det inte konstigt att man slutar vara rädd för döden när man är som lyckligast?

Det är konstigt nog då man kan tycker att man kan dö med ro,

Då när man har så mycket att förlora.

Medan när man är ledsen och deprimerad känns döden inte allas så rogivande,

Snarare tom och mörk.

Som ett svart hål som suger en åt sig,

som man vill fly ifrån.

Så jag undrar:

Varför känns det okej att dö när man har allt att leva för?

Kanske för att då känner man inte längre rädsla för döden,

Kanske för att man känner att sista stunden på jorden blev en lycklig stund.

Som man brukar säga:

"Den bästa tiden att lämna festen är när den är som roligast."