LouiseBerg

När man är mitt i den, mitt i depressionen, känner man sig ensam. som om ingen känner eller har känt som man gör. Då när man verkligen behöver någon, finns det ingen där. Alla är hundra mil bort.

Men när man börjar ta sig ut ur allt, ut ur den tätväxta skogen och ser stigen, börjar man inse att man inte vart ensam. Att inte längre en ett stenkast bort har en annan vilsen människa också sett den nerklampade stig man själv är påväg mot.

Människor undrar varför fler och fler ungdomar går in i väggen, får depressioner, stress relaterade sjudomar och bryter samman helt. Jag ska ge dessa människor ett klart svar. FÖR ATT DENNA TIDSEPOKS TEMPO ÄR DÖDANDE!   

 När ungdomar går till skolan, sjuka, när de egentligen borde stanna hemma är det inte för att de gillar skolan så mycket. Det är för att om man missar en dag i skolan, eller endast en timme i skolan ligger man redan efter en hel del vilket bara ger en mer stress, mer att tänka på, mer att göra när man blivit frisk. Därför väljer vi att gå till skolan, för att vi går hellre till skolan sjuka än ligger i soffan hemma och blir ännu sjukare av allt stress som en dag från skolan ger en. Hur ser framtiden ut om de mesta ungdomar redan har haft depressioner pga. att man har mer saker att göra än tid att göra det på.

Vi sluter inte skolan när vi har rätt att gå där ifrån. Vi tar med oss skolan hem i form av läxor, medans de vuxna tjatar när de kommer hem om att de har jobbat hela dagen, sitter vi fortfarande framför datorn i färd med att bli klara med skolarbetet för att få sätta oss i soffan och ta det lugnt.