UNICEF

Nu kom jag på en sak. jag har vart med och skänkt pengar till UNICEF i runt  ett år. det är en helt säker organisation där man skänker automatiskt in pengar varje månad som går till barn runt om i världen, det är inte bara ett barn utan flera. det går bland annat till vaccinationer, skolmaterial, stöd och betalar för utbildningen i skolan.

jag har som sagt gett 100 kronor i månaden i runt ett år. det är inte mycket pengar, men det gör någonting, och att veta att de där pengarna går till någon som värkligen behöver dem i stället för yttligare en tröja till mig är bra. varför jag valde detta var för att... att ge pengar som går till mat är ingen ide tycker jag,man måste bildar en ny grund. hus utbildningar så den nya generationen kan utbilda sig och få jobb, att ge mat ändrar inte deras liv. de ger dem bara mat för dagen, men ingen framtid.

              SÅ GÅ MED I UNICE, GÖR NÅGONTING FÖR NÅGON SOM BEHÖVER PENGARNA MER ÄN DU GÖR!
                            det bästa du kan ge en människa är en trygg grung att stå på, så de kan växa!

meningen

Meningen med livet. tänk om det inte finns någon!
Tänk om den enda orsaken till att vi lever är en slump, en slump att en meteroit träffade jorden och dens ämnen blandat med de som redan fanns på jorden skapade liv.

vi människor måste alltid finna en mening med allting, svaret på allt.
Men tänk om det inte finns någon. tänk om vi söker efter ett svar som inte finns och aldrig kommer att finnas.

                                   tänk om vi söker efter en nål som inte alls finns i höstacken

hjälp

min inspiration är slut... hjälp mig, snälla!

sharmen shake

jag längar tills vi ska åka tillbaka till egypten. till röda havets vackra kristallblåa vatten. Till den varma lena sanden i sharmen shake.
 
det vackra svala vattnet. den behagliga tystnaden under ytan. bortom allt buller på ytan och alla människoröster. den öppna ytan i havet och de vackra färgerna på fiskarna som kommer som svärmar runt en när man dyker i.
jag saknar att få känna mig tyngdlös under i det klara havet, kännslan att flyga och önskan att bara få sima längre ut, att få försvinna bort i det stora blå.

msn

Elvira säger:

Och jag måste sova nu. Sov gott.
dröm om sommarn, hur du plaskar runt i de kristalblåa vattnet i egypten,
hur du simmar och hittar en fisk som kan prata och en sjöjunfru som heter .. som heter ariel.. de vissar dig vart du ska simma för att hitaa de perfektaste små platserna i hela havet där de finns sjunkna skäpp och grejer.


louiseberg säger: nice. vi ska dit nästa år,god natt!


Elvira säger: nästa år är två veckor bort !

är det inte någonting vacker i allt det här? jag vet inte riktigt vad det är, men det känns öppet! 


tack så mycket

Jag vill bara tacka för alla underbart snälla komentarer och här kommer ett litet julrim,

                            komentera mera!:D


missuppfattad

Någonting som gör mig så himla irriterad är när människor tror att de förstår en fast de egentligen inte gör det. Och man säger till dem att de helt har missuppfattat vad man snackar om men de vägrar ge sig.


Jag menar, om tex jag säger någonting och en annan person missuppfattar det jag säger, jag säger till den att den gjort det men till svar får jag bara:


  - jag tror inte jag har missuppfattat någonting! Eller - Det har jag inte alls.


Jag menar om jag som sagt någonting inser att det jag ville säga blivit helt missuppfattat vad gör jag då?


Jag vet att jag inte är världens bästa människa på att förklara saker och måste ofta upprepa det jag säger för att riktigt få fram det jag vill säga. Men jag vet vad det är jag vill få fram och därför vet jag när människor missuppfattar mig.


Alla har vart med om det och kommer vara med om det. Så jag undrar och frågar er, kommer det någonsin sluta vara så frustrerande och energi krävande? Och vad gör man om den andra personen vägrar lyssna?


fel=rätt?

  • Våldtäcksmän får några månader i fängelse medan offret får leva med det resten av livet.
  • Inbrott tjuven stämmer killen som äger huset han gjort inbrott i för att han ramlade... OCH VINNER!

Så är det så konstigt att ingen vågar inbryta när man ser någonting olagligt eller omoraliskt ske?


Har alla lagar och regler gjort oss mindre mänskliga, Mindre villiga att ingripa?

Snart kommer man inte våga försvara sig när man blir överfallen, för tänk om våldsmannen blir skadad, och man blir stämd!?


Kan det vara så att vi är så rädda att själva hamna i trubbel att vi slutar hjälpa dem som redan hamnat där, och vi slutar bry oss om dem som verkligen behöver oss..."


Insändare

Jag läste en insändare i Metro där det var en person som undrade hur vi i ett demokratiskt land kan tillåta alla dessa Nazister.
Jo för att i en demokrati har alla rätt att ha och uttrycka sina åsikter.
Vi behöver inte hålla med dem men vi måste tillåta dem.

Det kommer alltid finnas människor som hatar andra, det vi måste göra är bara att ha tålamod och visa att vi inte accepterar deras handlingar.
Vi måste få dem att förstå, för hat kommer ju från grund och botten av rädsla och oförstående. Jag tror den verkliga frågan är: Hur gör vi den dagen då de tar över?

                                             

                                Evil rise sometimes, but it Always falls. 


RSS 2.0