LouiseBerg

Elvira säger:

Och jag måste sova nu. Sov gott.
dröm om sommarn, hur du plaskar runt i de kristalblåa vattnet i egypten,
hur du simmar och hittar en fisk som kan prata och en sjöjunfru som heter .. som heter ariel.. de vissar dig vart du ska simma för att hitaa de perfektaste små platserna i hela havet där de finns sjunkna skäpp och grejer.

louiseberg säger: nice. vi ska dit nästa år,god natt!

Elvira säger: nästa år är två veckor bort !

är det inte någonting vacker i allt det här? jag vet inte riktigt vad det är, men det känns öppet! 

Jag vill bara tacka för alla underbart snälla komentarer och här kommer ett litet julrim,

                            komentera mera!:D

Någonting som gör mig så himla irriterad är när människor tror att de förstår en fast de egentligen inte gör det. Och man säger till dem att de helt har missuppfattat vad man snackar om men de vägrar ge sig.

Jag menar, om tex jag säger någonting och en annan person missuppfattar det jag säger, jag säger till den att den gjort det men till svar får jag bara:

  - jag tror inte jag har missuppfattat någonting! Eller - Det har jag inte alls.

Jag menar om jag som sagt någonting inser att det jag ville säga blivit helt missuppfattat vad gör jag då?

Jag vet att jag inte är världens bästa människa på att förklara saker och måste ofta upprepa det jag säger för att riktigt få fram det jag vill säga. Men jag vet vad det är jag vill få fram och därför vet jag när människor missuppfattar mig.

Alla har vart med om det och kommer vara med om det. Så jag undrar och frågar er, kommer det någonsin sluta vara så frustrerande och energi krävande? Och vad gör man om den andra personen vägrar lyssna?

• Våldtäcksmän får några månader i fängelse medan offret får leva med det resten av livet.
• Inbrott tjuven stämmer killen som äger huset han gjort inbrott i för att han ramlade... OCH VINNER!

Så är det så konstigt att ingen vågar inbryta när man ser någonting olagligt eller omoraliskt ske?

Har alla lagar och regler gjort oss mindre mänskliga, Mindre villiga att ingripa?

Snart kommer man inte våga försvara sig när man blir överfallen, för tänk om våldsmannen blir skadad, och man blir stämd!?

Kan det vara så att vi är så rädda att själva hamna i trubbel att vi slutar hjälpa dem som redan hamnat där, och vi slutar bry oss om dem som verkligen behöver oss..."

Jag läste en insändare i Metro där det var en person som undrade hur vi i ett demokratiskt land kan tillåta alla dessa Nazister.
Jo för att i en demokrati har alla rätt att ha och uttrycka sina åsikter.
Vi behöver inte hålla med dem men vi måste tillåta dem.

Det kommer alltid finnas människor som hatar andra, det vi måste göra är bara att ha tålamod och visa att vi inte accepterar deras handlingar.
Vi måste få dem att förstå, för hat kommer ju från grund och botten av rädsla och oförstående. Jag tror den verkliga frågan är: Hur gör vi den dagen då de tar över?

                                             

                                Evil rise sometimes, but it Always falls. 

Det vuxna säger om djur, vi vet

- Den är dubbelt så rädd för dig än vad du är för den!

Fel, fel, fel lögn, lögn, lögn. Här om dagen kom en enormt stor spindel in i mitt rum. Varför vet jag inte, men den skulle sorgligt nog dö för det. Ledsen alla djurälskare, men så ser sanningen ut.

Medan jag aldrig skulle drömma om att gå in i dens spindelhem med miljoner små spindelbebisar, klampade spindeln på in i mitt rum utan den mista tvekan, inte ens när jag försökte skrämma den att byta håll vejde den undan.

Så jag vill bara säga att det spindeln hade var bara rått mod, medan allt jag hade var rädsla och obehag för den här tre centimeters långa varelsen.

- Är du feminist?

- Självklart!

- Så då hatar du killar!?

Men feminist handlar inte alls om att hata eller älska. Det handlar om att kvinnor vill bli respekterade, att vi vill ha den lön vi förtjänar för det arbete vi utför och inte för vilket kön vi är. Det handlar om att bli respekterade som individer och att bli accepterade.

När jag slår upp ordet feminism står det: rörelse för kvinnors likställdhet med män, avståndstagande från manssamhället.

Ingenstans i denna mening står det att om du är feminist ska du hata killar. Men visst det finns vissa kvinnor som hatar män, precis som det finns män som hatar kvinnor.

Och avståndstagande från manssamhället handlar inte om att man som feminist ska undvika männen eller hata dem. Det handlar, tror jag, om att inte underkasta sig. Inte acceptera en lott utan att kämpa för den. Att vi ska göra det vi vill, inte vad vi tror att vi måste. Att vi har rätt att sluta som hemma fru och skaffa sig ett jobb.

Men det måste också innebära som feminist att man inte ska gå för långt. Att om en kvinna vill stanna hemma ska hon få göra det utan att behöva kallas antifeminist eller behandlar annorlunda.

Och allt detta tjafs om att om du är feminist ska du ju inte bry dig om ditt utseende, vilka kläder du har eller att du inte ska göra dig till inför killar.

Men det är två helt olika saker? Om jag vill göra mig till inför killar handlar det inte om att jag inte vill bli respekterad av dem.

Då tänker säkert några att hon har ju dubbelmoral. Men när blev jämställdhet och omtyckt samma sak? 

- Ja, jag är feminit. Men nej, jag hatar inte killar. Jag vill bara ha ett jämställt samhälle!
                

Det är inte vi mot poliserna.

Det är inte vi och poliserna mot brottslingarna.

Det är inte brottslingarna mot oss.

Det är bara vi, ett enat folk, en enad värld.

Det är någonting vi alla måste förstå, någonting vi måste inse innan det är försent, för varför är det så mycket lättare att hata, att tala illa om eller att inte gilla någon? Det är bara vi, ett enat folk, en enad värld!

Och jag tror att det inte är fören världen står som en enad front, som vi kan rädda den.

jag tror att människan blivit så besatt av pengar, föremål och att hålla sig utanför problem att vi glömmt bort själva innebörden med att vara  människor, innebörden med att ha ett val och ett samvete!

För i tiden hjälpte man varandra oavsett vad, när någon blev misshandlad på gatan stoppades det genast. När någonting gjordes fel blev det rättat. De såg sig inte som olika grupper, utan människor. Man sloggs för det man visste var rätt oavsett konsekvenserna.

Men nu är vi så inne i att hålla oss utanför rättsystemet att vi häldre gömmer oss än går fram och hjälper till. Vi tänker inte längte på vad som är bäst för männskligheten utan vad som är bäst för den egna individen.

De högt uppsatta delar in oss i fack som invandrare, rik, fattig och jämställd. sedan tvingas vi kämpa mot varandra för att få en liten del av allt bra vi förtjänar. Vi delas upp som de, oss, ni, men det egentliga ordet som borde använda är VI.

Vi är alla beroende av varandra, vi vet att vi alla är beroende av varandra!

Kan det vara så att innebörden med att vara människa suddas ut för varje beslut som tas?

När blir vi egentligen vuxna?

Vi vet hur vuxna ska vara men inte hur man kommer dit. Att börja betala räkningar, jobba heltid och spara pengar till semestern kan ju inte innebära att man helt plötsligt blivit vuxen, eller?

Folk säger jämt till oss ungdomar att vi ska växa upp, men aldrig hur vi ska göra det.

Är det så att de tycker att det är någonting vi måste lära oss på egen hand, eller är det så att de själva inte ens vet hur de kom dit?

Och vem bestämmer när vi är vuxna, jag menar, till och med en vuxen person på 50 år kan ju bete sig barnsligt, då är det roligt och helt enkelt okej. Medan när en ungdom beter sig barnsligt är det omoget och helt oacceptabelt.

Kan det vara så att alla är vi barn, och att det är i den allvarliga stunden vi lär oss att vara vuxna?

Tjej 1:

Hon är på väg hem från en fest, hon går med några kompisar plus några till. En bil kör förbi och ur den hoppar det ut några rasister, de blir jagade men hon kommer undan. Nu är hon 17 år.

Tjej 2:

Hon är på väg hem, hon går genom skogen. En full gubbe ser henne och börjar skrika rasistiskt åt henne. Hon springer men hon kan fortfarande höra mannen. Hon är 18 år nu.

Det finns så mycket ondska i världen. Ska en 17 årig tjej få vara med om detta? Ska vi acceptera att detta sker? Och vad kan man göra åt det?
                                                         

Ingenting, man kan inte anmäla, man kan inte få dem att straffas för vad de gjort. Så hur ska rättvisan löpa sin gång?  Ska man bara tro och hoppas på att ödet eller karman kommer att ge tillbaka trefaldigt? 
Ska vi hoppas på att det finns en gud där uppe som en dag kommer konfrontera dem för deras gärningar? 
Eller kommer ondskan för alltid ströva fritt utan konsekvenser?

"We can´t prevent what we can´t predict"

Så varför anklagar vi ändå oss själva när någonting dåligt händer? Varför försvinner allt sunt förnuft och alla realistiska förklaringar när vi behöver dem som mest?

Har ni tänkt på när ni tittar på en film från när ni var små, alla dessa människor i bakgrunden.
Eller de människor som ni kände när ni var små, men inte längre kan komma ihåg varken namn eller ansikte på.
De människor som finns med på korten i dina album, deras namn är nedskrivna men ni minns dem inte, ni visste inte att ni en gång känt dem.

Alla dessa människor har vart med och format ditt liv.
Ni har säkert gått förbi dem flera gånger efter det utan att veta att ni en gång var bästa vänner eller bara kände varandra lite.

Det är så många man vinner och förlorar genom livet, människor man önskade fortfarande fanns där på samma sätt som de en gång gjorde.
Vissa man önskar att man aldrig träffat och vissa man aldrig vill förlora.
Alla dessa människor, hur stor del de än är vid just denna tid, har tillsammans skapat en liten del av din personlighet och historia, till det bättre eller sämre.
De har vart med i en händelse som blivit ett minne, ett minne som du en dag kommer se tillbaka på och vara glad över, eller som kommer påminna dig om fel du gjort.
Vi skapar alla varandra, vi är alla en del av varandras liv, historia, framtid och förflutna.
Vi behöver varandra mer än vi tror.

2008 mest använda replik bland ungdomar:

- Jag vet att jag är konstig!

Efter en helt normal replik kan de säga det. Och då undrar jag vad är det då som är konstigt?

Men om nu alla är "konstiga" är ju det normalt och då är det ju inte konstigt. För konstig är ju en beskrivning på någon eller någonting som inte är normalt eller som avviker från mängden. Men om nu alla är konstiga är ju det normalt. Så vad fan snackar alla om???